sofiaitanzania

Sa var tiden inne. Om nagra timmar lamnar jag Tanzania.

Det var men en stor klump i magen  som jag gick till min sista dag pa Rainbow. Bestamde mig for att foroska tanka att denna dag var precis som alla andra. Men sa fort barnen kom med skolbilen sa ville tararna tranga fram. Lyckades samla mig och gick in i matsalen for att ha morgonandakt.
Eftersom det var fredag sa hade barnen inga vanliga lektioner utan det var lek och bus hela dagen. Allt gick bra hela tiden. Jag forsokte leka och busa med barnen sa mycket som jag kunde. Nar det borjade narma sig lunch sa bad larana mig att ga in i matsalen. Dar inne, langst fram hade dom stallt ett bord som var pyntat med blommor. Jag stallde mig dar sedan kom barnen in genom dorren sjungades och nar dom passerade mig sa gav alla mig en blomma. Sedan stallde dom sig framfor mig och sjong olika sanger och dansade. Jag lyckades halla tararna tillbaka enda tills dom sjong den sista sangen dar texten gick "Kwa heri mwalimu Sofia, Kwa heri. Tutaonana mungu akipenda" "Ajdo Larare Sofia Adjo, vi ses igen om Gud vill" Da brast det, tararna strommade och nar dom sjungit klart sa var det min tur att saga adjo, men jag lyckades bara fa fram ett fatal ord, trotts att jag ville saga sa mycket.

Sedan var det lunch och efter det dags for barnen att aka hem. Dom hoppade in i bilen och nar bilen borjade rulla sa ropade dom till mig. Kom tillbaka snart. Lova.

Det ar konstigt att dom 5 manaderna ar slut nu. Nar jag kom till tanzania sa kandes det som en lang tid, men nu ar den redan slut. Det ar med stor sorg i mitt hjarta som jag lamnar tanzania. Ett land som ar fyllt av underbara manniskor som har sa mycket karlek och omsorg. Jag har lart mig enormt mycket av dom manniskor som jag mot och vaxt mycket som person. Jag hoppas att jag kan komma hem och minnas alla dom saker som jag har lart mig.
Men jag lamnar i Tanzania for evigt. Jag kommer tillbaka. Hur var nar vet jag inte annu. Jag vantar bara pa ett besked upp ifran.

Barnen sjunger nationalsangen varje morgon och texten i den nationalsangen ar det som mina hander kommer att vara knappta for.

Mungu ibariki Tanzania

Dumisha uhuru na Umoja

Wake kwa Waume na Watoto

Mungu Ibariki Tanzania na watu wake.

Ibariki Tanzania

Ibariki Tanzania

Tubariki watoto wa Tanzania.

Gud välsigne Tanzania

Bevara självständigheten och enigheten

Kvinnor, män och barn

Gud välsigne Tanzania och dess folk

Välsigna Tanzania

Välsigna Tanzania

Välsigna oss, Tanzanias barn

I eftermiddag gar flyget till Etiopien dar jag och Emelie ska vara i en vecka for att halsa pa Salt andra volontarer som ar dar. Ska bli mycket spannade. Visst ska det bli skont att komma hem ocksa, traffa alla som jag saknar. 

Snart ar jag hemma igen. Syns dar.
Kram

12 dagar kvar till flyget gar. 8 dagar kvar i Lushoto och Irente. 4 arbetsdagar kvar pa Rainbow. 20dagar kvar tills jag ar hemma i sverige igen. Snart ar aventyret over.
Det ar verkligen svart att forsta att nasta vecka ar sista veckan har. Idag ska jag och emelie ga och kopa tyger och lite andra saker for att ta med oss hem eftersom vi inte kommer att ha tid och gora det sen.
Hade lararmote pa skolan i fredags infor den nya terminen. Dom hade sa manga nya planer for nasta termin som jag inte kommer att fa vara med och verkstalla. Kanns verkligen tungt.
Nasta vecka kommer mestadels besta av att saga hej da och tacka alla for var tid har och sedan pa fredag kommer det absolut jobbigaste. Saga hej da till barnen och Rainbow. Det gor omt i hjartat och jag blir nastan tarogd nar jag maste tanka pa det.
Men det ar en vecka kvar nu och jag ska njuta allt var jag kan!

Slutet pa resandet i Tanzania fick ett lite annat slut an planerat. Det var tankt att jag skulle folja med Pontus till Dar es salaam och lamna honom pa flyget och sedan aka direkt hem. Det blev inte riktigt sa. Jag skrev i forra inlagget att jag hade problem med magen och hade kollat om det var malaria och det var det inte. Pa bussen ner till dar es salaam fran arusha sa kom magsmartorna tillbaka. Hade ont hela tisdagskvallen och pa onsdagmorgon var det varre. Sa istallet fick Pontus aka ensam till flyget och jag till sjukhuset. Jag hamnade pa en jattefin klink, nastan erupeiskstandard dar jag fik gora en massa tester. Det visade sig att jag har en maginfektion. Sa jag blev kvar i Dar es salaam en extra natt och fick antibiotika och akte sedan tillbaka till Lushoto i torsdags. Nu mar jag bra. Lite trott, men det ar mest troligen av antibiotikan.

Kramar fran en som njuter av slutet av mitt aventyr